Socialminister
Lars Engqvist
Socialdepartementet
103 33 Stockholm
Betr. Hälsorörelsens och den
komplementära medicinens syn på hälso- och sjukvården i Sverige
Ärade
Lars Engqvist,
Ett
hjärtligt tack för den generöst tilltagna tiden vi fick vid vår uppvaktning
den 26 mars. Ordföranden i Svenska
Vegetariska Föreningen och representant för den samlade hälsorörelsen Kurt
Svedros och undertecknad som ordförande i Svenska Läkares Förening För
Biologisk Medicin (som f.ö. är på väg att
döpas om till Svenska Läkarföreningen
För Komplementär Medicin) framförde gemensamt viktiga synpunkter på
folkhälsan och sjukvårdssystemet. Vi
anser att de grundläggande principerna för en god folkhälsa : fred,
goda psykosociala förhållanden, en ur
näringsfysiologisk synpunkt fullvärdig,
fiberrik och fettfattig, huvudsakligen
vegetabilisk kost, regelbunden allsidig fysisk aktivitet, frihet från gifter
(ANT – alkohol, narkotika, tobak), en god miljö och ett ekologiskt långsiktigt
hållbart samhälle med så långt som möjligt giftfri livsmedelsproduktion måste
vara vägledande både i det förebyggande folkhälsoarbetet och i sjukvården.
Det får inte som nu vara kommersiella intressen – framför allt
livsmedels- och läkemedelsindustrins – som i hög grad och för det mesta
negativt påverkar hälso- och sjukvården.
När
det gäller kosten så är vi fortfarande genetiskt anpassade till en naturnära
icke industriellt bearbetad kost, huvudsakligen vegetabilisk, liknande den som våra
oss genetiskt och anatomiskt mest närstående släktingar i djurriket (de
antropoida aporna) livnär sig på. Att
vi människor framför allt i subarktiska och nordliga områden på jorden varit
tvingade att utnyttja animalisk kost för att överleva är uppenbart, men det
betyder inte att vi är genetiskt speciellt väl anpassade till den fettrika och
fiberfattiga, högraffinerade, starkt animaliebetonade kost som är domi-nerande
i (den rika) västvärlden. Det är
inte på något vetenskapligt hållbart sätt bevisat att en sådan kost skulle
vara gynnsam ur hälsosynpunkt, det visar däremot ett flertal tunga
vetenskapliga studier om vegetabilisk kost Att vi i västvärlden kan kosta på
oss en hög animalieproduktion och -konsumtion är möjligt dels genom att vi
billigt kan importera till människoföda fullt användbara foderväxter som
jordnötter, sojabönor, säd, majs m.m., dels genom att vi med konstgödsel och
biocider (vilket ordagrant betyder livdödare)
temporärt kan pressa fram
stora livsmedelsskördar bl.a. till stor skada för miljön (jorderosion,
resistensutveckling och miljöföroreningar). Vad
en intensiv storskalig livsmedelsproduktion kan ge för sidoeffekter visar
BSE-sjukdomen högst påtagligt. Vi och de fattiga får betala ett högt pris för
den ojämnlika fördelningen av jordens krympande matresurser. Vi
i form av kroniska väl- eller fellevnadssjukdomar och de fattiga genom svält
och brist-sjukdomar. Jag
kan endast stödja och högakta statsminister Göra Persson för hans
mycket omdebatterade men egentligen helt självklara ställningstagande för en
lägre köttkonsumtion. De som av
olika skäl vill komplettera sin baskost med mindre mängder animalieprodukter
kan utan dåligt samvete göra det. Vi
kan utnyttja marginella och för åkerbruk oanvändbara jordar till
animalieproduktion och dessutom utnyttja havets resurser effektivare, dock inte
genom att ”dammsuga” haven på
fisk för framställning av fiskmjöl till djurfoder.
Övriga
punkter i vårt principiella folkhälsoprogram är så vitt vi kan se helt
okontroversiella och vi vill gärna hänvisa till olika FAO-rapporter om
livsmedelssituationen i världen och till den vid vårt besök presenterade
SBU-rapporten nr 132 ”Längre Liv och bättre
Hälsa” från 1997.
Jag vill i detta sammanhang också
påpeka att explosionen av läkemedels-kostnaderna i
Sverige är både orimlig och
oförsvarbar.
Det
kan inte vara medicinens/sjukvårdens
främsta uppgift att stoppa i folk mer och mer och allt dyrbarare mediciner för
främst symtommanipulation av många huvudsakligen livsstilsberoende sjukdomar.
Jag
kan tänka mig 100 orsaker till exempelvis huvudvärk men jag är säker på att
huvudvärk inte beror på brist på magnecyl, och att magnecyl som nu är den
dominerande behandlingsformen är den bästa och ur vetenskaplig synpunkt mest
adekvata behandlingen. Skall vid skattesubventionera dubiösa s.k. läkemedel
som potensmedlet Viagra eller det för stora flertalet överviktiga värdelösa
bantningsmedlet Xenical? Enligt
generaldirektör Gunnar Ågren så uppgår de samhälleliga kostnaderna enbart för
felförskrivningar av Xenical till ca
30 miljoner kronor per år, vilket motsvarar Folkhälsoinstitutets hela årsbudget! Var
finns det rimliga proportioner?? Borde
inte FHI få tiodubblade anslag och Xenical liksom Viagra avskrivas från listan
över skattesubventionerade läkemedel? Helt
säkert kan klart bättre resultat uppnås med livsstilsterapi än vad man kan
uppnå med Xenical och Viagra. Är
det rimligt att mängder (troligen merparten) av antibiotika (vilket även det
betyder: mot livet riktade substanser) skrivs
ut mot infektioner som antingen är okänsliga för antibiotika eller där
infektionen sannolikt skulle läka ut utan antibiotika, så som flertalet
infektioner har gjort innan vi hade antibiotika. Skall
vi ge dyra blodfettsänkande s.k. statiner till folk med höga blodfetter när
de flesta helt säkert skulle kunna botas både bättre och billigare genom
motion och diet än med statiner?
Här
kommer jag osökt också in på ett annat stort problem med dagens sjukvård och
läkarutbildning. Den är alltför
sjukdomsinriktad och -fixerad. Sjukdomsfixeringen inom dagens medicin är så
uttalad att den skymmer blicken för hälsan och hur den skall kunna förbättras
och bibehållas. Ett stort antal svåra,
kostnadskrävande sjukdomar som orsakar stort lidande kan framgångsrikt förebyggas
och ofta behandlas och t.o.m. botas med livsstilsterapi, d.v.s. med
stresshantering, kostbehandling, regelbunden allsidig fysisk aktivitet och
giftfrihet (ANT). Sådan behandling
medför dessutom också oftast bättre livskvalitet.
Livsstilsterapi
kan med stor fördel användas vid ett flertal svåra sjuk-domar och borde vara
den primära behandlingsformen vid de flesta sjukdomstillstånd (god
vetenskaplig dokumentation för livsstilsterapins positiva effekter finns vid
flera kroniska folksjukdomar).Tyvärr är det intresse och kunskaper som saknas, men
knappast pengar. Livsstilsterapi är
både billig och kostnadseffektiv, t.o.m. om den ges som hälsohems-behandling. Tyvärr
har högkvalificerad hälsohemsbehandling som t.ex. vid gamla hälsohemmet
Tallmogården upphört i stor utsträckning då landstingen av besparingsskäl
(!) drog in det samhälleliga stödet för hälsohemsbehandling. Många
lång- och djupverkande hälsohemskurer skulle kunna bli möjliga om pengar
frigjordes t.ex. genom att dra in subventionerna för Viagra och Xenical.
Om
människor – som så ofta –
blir sjuka av att stressa för mycket, undviker att lösa psykiska konflikter, röker
m.m., är fysiskt inaktiva och äter fel mat så är det inte främst mediciner
(som i regel inte har med sjukdomsorsakerna att göra och inte heller undanröjer
dem) som de sjuka behöver utan livsstilsinformation och psykologiskt stöd
bl.a. för livsstilsförändringar. Och
sådan kausal livsstilsbehandling fick man tidigare ofta på av landsting och
Socialstyrelsen godkända hälsohem.
Det
är heller inte vettigt att ca 80% av all läkarvidarutbildning i Sverige sker på
läkemedelsindustrins bekostnad, och man kan lätt räkna ut hur mycket sådan
utbildning inriktas på att göra läkemedelsindustrins produkter mer eller
mindre överflödiga. Det finns
också hos patienterna ett starkt behov av en mer mänsklig – och givetvis
mera tidskrävande - sjukvård än högteknologiska procedurer.
People
want
preferably high-touch and low-tech
medicine and not the high-tech and low touch variey! Dessutom
är det bevisat bl.a. genom en SCB-undersökning i samband med
alternativmedicinutredningen (1987)
att flertalet människor föredrar KAM- (komplementära eller
alternativa) läkemetoder framför konventionell huvudsakligen medikamentell
sjukvård. Vidare är
intresset för naturläkemedel också mycket utbrett och folk väljer gärna sådana
medel primärt. Är det då rimligt
att man vill förbjuda oskyldiga enkla egenvårdspreparat som t.ex. Glukosamin för
ledbesvär eller vitaminer och mineraler för friskvård när det är fritt fram
för folk att göra sig sjuka eller rent av ta livet av sig med hjälp av tobak,
brännvin, narkotika och tunga supersnabba motorcyklar!?
Om doktorerna vore mera restriktiva med (konventionella) läkemedel
skulle dessa förmodligen, bl.a. p. g. a. mindre resistensutveckling, fungera bättre
när mindre aggressiva metoder prövats och visat sig vara otillräckliga.
Det blir avsevärt mycket billigare än rutinmässig förskrivning av dyra
mediciner, det skulle också betyda att patienterna betros ett större eget
ansvarstagande för sin hälsa och sina sjukdomar.
Så
till sist: det är viktigt att det helhetsmedicinska tänkandet och
informationen om komplementära och alternativa medicinska metoder (KAM) tas in
i den ordinarie medicinundervisningen i Sverige liksom i flertalet europeiska
och amerikanska universitet och medicinska högskolor.
Det behövs också mera forskning på området. Jag hänvisar bl.a. till
Stockholms Läns Landsting rapport nr 4 från 1999 ”Forskningscentrum för
komplementär medicin”, och dr. Motzi Eklöfs Spri rapport nr 485 från 1999
”Alternativ medicin.”
Dessutom
har jag själv under min långa läkargärning upplevt att det hos stora delar
av allmänheten finns ett starkt behov av att ha tillgång till komplementärmedicinsk
vård. Där bör landstingen ta sitt
ansvar och hjälpa komplementärmedicinskt intresserade läkare att kunna arbeta
med KAM-metoder och snarast möjligt inrätta komplementärmedicinska
mottagningar, åtminstone i landets större städer. Behovet
är mycket stort. Sådan verksamhet är
tidskrävande och kräver personligt engagemang och kan inte skötas enligt löpande-band-principen,
och sådan kvalificerad vård bör också ske i samhällelig regi, t.ex. genom
att sätta upp alternativ-medicinmottagningar. Det
finns flera unga läkare som är intresserade av att arbeta enligt dessa
principer. Och kostnaderna för sådana alternativa verksamheter betalar sig i
det långa loppet genom att resultera i minskad tung sjukvård, bättre folkhälsa
och lägre medicinkostnader.
Detta
blev tyvärr ett mycket långt brev, men jag är övertygad att mycket av här lämnad
information kan tas tillvara till gagn för en bättre folkhälsa och en mera välfungerande
sjukvård. Jag tillåter mig att
skicka en kopia av detta brev till statsminister Göran Persson,
jordbruksminister Margareta Winberg, generaldirektör
Gunnar Ågren samt Margareta Persson ordförande i Nationella Folkhälsokommittén. För
övrigt är jag gärna villig att om så önskas delge mina synpunkter till
intresserade politiker och tjänstemän, förslagsvis
genom föreläsningar för intresserade. Jag
är ålderspensionär och gör gärna en insats för bättre folkhälsa.
Med utmärkt högaktning
Karl-Otto
Aly
Karl-Otto Aly, leg.läkare, specialist i allmän medicin, föreläsare
på
Karolinska
Institutet, f.d. chefsöverläkare på Tallmogården.
Postadress:
Uttringe Hages väg 47
144
63 Rönninge
tel.
och fax: 08 –532 503 66
e-mail:
carlo.aly@salem.mail.telia.com
|