%@ LANGUAGE="VBSCRIPT" %>
|
Rönninge den 21 maj -01 Till
Medlemmarna i SLFBM
Ärade
kollega, Betr.
komplementärmedicinska mottagningar i landstingsregi Undertecknarna av detta brev till SLFBM:s
medlemmar önskar att frågan om inrättandet av komplementärmedicinska
mottagningar helst i landstingsregi diskuteras vid årsmötet den 9 juni i år. Som bekant har föreningens utåtriktade aktiviteter på senare år varit få och föga uppmärksammade och vi har tyvärr inte åstadkommit särskilt mycket för att stärka föreningens ställning och för att föra ut vårt budskap. Som vi ser det måste ett av våra mest angelägna mål vara att alternativ- eller komplementärmedicinsk vård blir tillgänglig för alla patienter i Sverige som önskar sådan vård på samma villkor som den samhällsfinansierade konventionella sjukvården. Att intresset för alternativ- eller komplementärmedicin (KAM) är stort och ökande i hela världen är uppenbart vilket återspeglas bl.a. i dagspressen och etermedia men även i Läkartidningen liksom i ”ProSana”. Vi som arbetar och eller har arbetat med KAM kommer dagligen i kontakt med människor som vill ha komplementärmedicinsk rådgivning och vård men som är missnöjda med att praktiskt taget inga läkare arbetar med KAM i Sverige och att vi inte har några komplementärmedi- cinska vårdinrättningar att hänvisa våra patienter till utom Vidar-kliniken och Österåsen. De som önskar KAM-rådgivning eller -terapier är praktiskt taget helt hänvisade
till icke-legitimerade terapeuter med varierande utbildning och kompetens.
Detta är ytterst otillfredsställande bl.a. med tanke på att ca. 70% av
svenska folket enligt SCB är positivt inställd till KAM men att sådan vård
inte tillhandahålls av samhället på samma villkor som övrig sjukvård. Just
nu när intresset för KAM är så stort och KAM även börjar bli politiskt
intressant är det hög tid att vår förening agerar så att läkarledda och
samhällssubventionerade alternativmedinska mottagningar inrättas i första
hand i våra stora städer. I
Stockholm har landstinget utrett möjligheten att skapa ett centrum för
komplementärmedicin inom Stockholms läns landsting (se rapporten HSN 4/1999)
och en sådan verksamhet förutsätter givetvis att den kopplas till en
komplementärmedicinsk mottagning. Om situationen för den alternativa medicinen
i Sverige och den övriga världen skriver fil. doktor Motzi Eklöf i Spri
Rapport 485 (1999) och professor Peter Eneroth om förhållandena i USA i
ProSana 1/1999. I Läkartidningen
(vol. 97, Nr 40, 2000, I USA tas
alternativmedicinen på allvar) har professor Per-Arne Öckerman och doktor
Stig Bruset också rapporterat om förhållandena i USA.
I Norge har det gjorts en utredning motsvarande den svenska
alternativmedicinutredningen och den redovisas av norska Social- og
helsedepartementet, september 1999 (NOU 1998: 21 Alternativ Medisin). Förutsättningarna för att vår förening skall lyckas med sin primära målsättning att tillhandahålla alternativ eller komplementärmedicinsk vård i Sverige är således synnerligen gynnsamma och vi, undertecknarna, anser därför att SLFBM nu måste agera och att årsmötet uttalar sitt stöd för att komplementärmedicinska mottagningar skapas i första hand i Stockholm. Senare bör sådan verksamhet bedrivas i alla större svenska städer och då helst inom varje landsting och i nära samarbete med närmaste medicinska högskola. Det finns flera även unga läkare i landet som är intresserade av att arbeta inom alternativa vårdinrättningar och det finns bevisligen ett stort patientunderlag för sådan verksamhet. Låt oss därför på det kommande årsmötet
den 9 juni 2001 enas om ett officiellt uttalande till stöd för inrättandet av
komplementär-medicinska mottagningar enligt ovan.
Det nya namn som föreningen förhoppningsvis kommer att anta bör vara
ett stöd i dessa strävanden då vi markerar att vi inte vill ersätta utan
vill komplettera den konventionella sjukvården och att det är intresserade och
välutbildade legitimerade läkare som står bakom och skall bedriva
verksamheten under läkaransvar. Situationen
är således synnerligen gynnsam för att SLFBM skall lyckas med denna målsättning.
Ett initiativ från föreningen för inrättandet av komplementärmedicinska
mottagningar bör därför tas emot välvilligt av berörda myndigheter och
media och samtidigt ge föreningen god PR. Ytterligare
något som vi bör komma överens om vid årsmötet är
att upprätta en helt frivillig namnlista över alla de läkare som vill och kan
tänka sig att på heltid eller deltid arbeta med KAM inom den planerade
vårdorganisationen.
Denna lista bör förslagsvis förutom namn, mottagningsadress, tel.nr,
mottagnings- och telefontider etc. även innehålla uppgifter om specialitet och
de terapiformer som exempelvis akupunktur eller homeopati som vederbörande läkare
kan erbjuda. Den föreslagna listan
bör fortlöpande uppdateras och finnas tillgänglig på alla läkarmottagningar,
landstingskanslier, hälsokostaffärer och hos alla alternativterapeuter m.fl..
Redan nu vill vi uppmana alla läkare och medlemmar i SLFBM som vill
medverka i den föreslagna KAM-verksamheten att snarast meddela till kansliet
eller K.-O. Aly om sitt intresse och sin beredskap, och denna uppmaning riktas
speciellt till de kollegor som inte kommer att delta i årsmötet den 9 juni.
Detsamma gäller givetvis också alla
medlemmar som har synpunkter på vårt
förslag. Vi
hoppas att våra förslag kommer att väcka debatt och leda till konstruktiva
och konkreta åtgärder. Med
vänliga kollegiala hälsningar ……………..
…………………… ……………….. Karl-Otto
Aly Per-Arne Öckerman
Batja Håkansson ……………….. Theo
Wikström
|